För att få fart på textilåtervinningen och minska våra kläders klimatavtryck behövs en infrastruktur för insamling och sortering. Och när textilfibrerna inte längre går att göra nya kläder av kan de istället användas till förpackningar och kemikalier. Det är några av resultaten från BioInnovations textilsatsning CITEX som bland annat har kartlagt vad som krävs för att öka återvinningen av vanliga biobaserade material som viskos och lyocell.
Ulrika Simonsson, TEKO
Idag samlas mindre än hälften av våra använda kläder in för återanvändning eller återvinning, och bara en procent återvinns till nya kläder. Men nu kommer nya EU-lagar som ökar cirkulariteten och driver på en hållbar utveckling i textilbranschen. Från 2025 ska exempelvis all textil samlas in separat och på sikt införs digitala produktpass som innebär att företag måste redovisa vilka material en vara innehåller och hur den kan repareras och återvinnas. Viskos och lyocell tillhör en grupp biobaserade textilier som kallas MMCF och som sällan återvinns idag. Ett delprojekt inom BioInnovations textilsatsning CITEX har samlat allt från insamlingsaktörer till fibertillverkare och modebransch för att utforska vad som krävs för att på kemisk väg återvinna uttjänta textilier av MMCF till nya produkter.
– Sveriges höga innovationsgrad, digitala mognad, tillgång till biobaserade material och att vi är tidiga inom kemisk återvinning ger oss bra förutsättningar i den textilomställning som EU nu går i bräschen för, säger Ulrika Simonsson, hållbarhetsansvarig på projektparten TEKO.
”Behövs standarder och klassificeringssystem”
Helena Claesson, Södra.
Att säkra volymerna är enligt projektet viktigt för att fler företag ska satsa på textilåtervinning och återvunna material. Projektparten Södra har utvecklat en process för att återvinna textilier:
– Södra har byggt upp ett eget system för att säkra volymerna genom att köpa in uttjänta textilier från tvätterier. Men för att ytterligare öka produktionen och dra nytta av den råvara som finns i hushållens textilier krävs system- och teknikutveckling. Utmaningen är att hushållens textilier innehåller många olika materialblandningar vilket gör det svårare att säkra tillgången på textilier som fungerar i en specifik process som vår. Här behövs standarder och ett klassificeringssystem som specificerar vilka fibrer som finns i materialet och därtill en infrastruktur för insamling och sortering så att vi kommer upp i förutsägbara och stora volymer, säger Helena Claesson, projektledare på Södra.
Återvinns till kemikalier och förpackningar
Inom projektet tillverkades prototyper av ny textil som innehöll återvunnen MMCF. Andra återvinningsvägar utforskades också och prototyper togs fram som visar att det går att göra både förpackningar och kemikalier när fibrernas kvalitet är för dålig för att användas till ny textil.
– Det här är ett intressant och modigt projekt. En stor insikt är hur viktigt det är att ha ett system för att demontera oönskade delar som knappar och dragkedjor. Idag sker demonteringen till stor del manuellt, automatiseringen behöver öka och tekniken för det finns men behöver utvecklas för stor skala. Nu måste alla delar i ledet satsa för att lägga grunden för en cirkulär värdekedja, säger Susanne Eriksson, på projektparten Wargön Innovation.
Miguel Sanchis, ShareTex.
Inom förpackningsspåret testade Loop Factory att 3D-forma uttjänt textil till förpackningar för accessoarer. Här fungerade produktionsrester av viskos bra medan textil från konsumentledet fungerade sämre. Däremot kunde postkonsument-textilier användas för att göra kemiska byggstenar. Med ShareTex nya process för att bryta ner textilavfall tillverkades plattformskemikalien glukos av de uttjänta textilierna, glukos som i sin tur har många möjliga användningsområden inom kemin.
– Postkonsument-viskos är svår att återvinna till ny textil, vi behöver tänka brett och hitta nya möjliga användningsområden. Genom att samverka mellan värdekedjor får textilier nytt liv istället för att hamna i förbränningsugnar. Istället för att biomassa och ätbara råvaror ska gå till att producera gröna kemikalier kan vi använda textilavfall, säger Miguel Sanchis, vd ShareTex.
”Vi behöver ifrågasätta och tänka om”
Våren 2024 presenterades resultat från projektets labbtester i en vetenskaplig artikel i tidskriften Sustainability. De visade att de giftiga och miljövådliga kemikalier som används vid tillverkningen av viskosfiber kan reduceras med upp till 30 procent, utan att kvalitén påverkas.
Tahani Kaldéus. Foto: Johan Olsson.
Utöver det tittade forskarna också på blekningen av textilmassan, det processteg som står för det största miljöavtrycket vid viskostillverkningen. Idag går det åt mycket kemikalier och energi till att bleka textilmassan vit innan den färgas, därför gjordes försök i labbskala att endast bleka massan grå i de fall textilierna skulle färgas marinblå och svart.
– Denna mer skonsamma blekning gav lika bra slutresultat, och eftersom 80 procent av all textil färgas i de här mörka kulörerna öppnar det för en kraftigt minskad användning av blekkemikalier och en mer energieffektiv process. Mycket görs av gammal vana, vi behöver ifrågasätta och tänka om. Det här projektet visar vad som är möjligt att göra för att öka textilbranschens hållbarhet, säger Tahani Kaldéus, projektledare för CITEX delprojekt kemisk återvinning.
Läs mer om CITEX delprojekt Kemisk återvinning av regenererade fibrer (MMCF)