Visionen om att återta värdekedjan för svensk ullförädling

Varje år slängs tonvis av svensk ull. Anledningen till det beror framför allt på avsaknaden av en fungerande inhemsk värdekedja. Men det vill projektledare Rebecca Josefsson för Hypotesprövning Steg 1-projektet Disruptiv systeminnovation för svensk ullförädling ändra på.

För ett par år sedan berättade Rebecca Josefssons farfars bror att han inte kunde göra något med sin ull – han fick varken betalt för eller hade någon som ville ta emot den. Det fick Rebecca som precis börjat studera vid Textilhögskolan att börja fundera.

Rebecca Josefsson vill göra verklighet av drömmen att kunna tillverka garn och produkter av svensk ull här i Sverige. Foto: Philip Israelsson

– Varför skulle det inte gå lika bra att använda svensk ull i klädindustrin då den inte skiljer sig från utländsk? Andra sa till mig att det inte går, men jag ville prova för att veta säkert, säger Rebecca och fortsätter;

– Ull är dessutom ett fantastiskt användbart material som bland annat besitter smutsavvisande och antibakteriella egenskaper. För att ge andra material liknande egenskaper används idag skadliga kemikalier. Kemikalier används även i mycket större omfattning på får utomlands än i Sverige.

Ökad efterfrågan på inhemsk ull

Svensk ull. Foto: Philip Israelsson

En fungerande inhemsk värdekedja för ull fanns i Sverige fram till 80-90-talet. Men sedan dess har det på grund av bristande efterfrågan varken funnits tvätterier eller spinnerier för en storskalig förädling av ull i landet.

– Tack vare de senaste årens ökade intresse för hållbarhet ser vi nu en ökad efterfrågan hos svenska modeindustrin för vår egen närodlade och miljövänliga råvara ull, säger Joel Arnoldsson, biträdande projektledare vid Wargön Innovation.

Pusselbitar för återtagandet

Utmaningen, enligt både Rebecca och Joel, kring att återupprätta en inhemsk värdekedja består dels i att den monetärt ska bära de nödvändiga steg som storskalig förädling av ull kräver. Där är etablering av ett så kallat kamgarnsspinneri, där garnet görs tunnare och starkare för att möta modeindustrins krav på kvalitet, samt investering i speciella whole garment-maskiner centrala pusselbitar. Men en annan utmaning är också att lyckas spinna svensk ull i önskad kvalitet.

Prototyp framtagen i projektet. Foto: Philip Israelsson

– I projektet lyckades vi ta fram prototyper som bevisade att det går att spinna Gotlandsull i ett semikamgarnsspinneri, detta då det idag inte finns ett kamgarnsspinneri i Sverige, och därefter sticka det i en whole garment-maskin, i vilken man 3D-printar plagget utan varken tillskärning eller sömnad, vilket leder till mindre spill, berättar Rebecca och avslutar;

– Nu vill vi jobba vidare med att utifrån modeindustrins vilja och behov skapa förutsättningar för att göra textilbranschen mer hållbar. Om drygt ett år hoppas jag att vi har etablerat en ullproduktion på pilotnivå och om ett par år i större skala.

Disruptiv systeminnovation för svensk ullförädling var ett Hypotesprövningsprojekt – Steg 1 som pågick mellan april 2019 och februari 2020.
Budget: 454 000 SEK
Deltagare: Tomorrow Textiles, Wargön Innovation, Ullkontoret, Högskolan Borås, Ullförmedlingen, A New Sweden och Tiger of Sweden.