I rasande fart ökar den globala plastkonsumtionen och konsekvenserna är tuffa. EPS, i vardagstal frigolit, hamnar ofta i naturen där det tar hundratals år för den att brytas ner. Ett projekt inom BioInnovation kan bidra till att vända den här ohållbara utvecklingen genom att ta fram ett biobaserat alternativ som är nedbrytbart och enkelt att återvinna.
Att ge sig i kast med att ta fram en cellulosabaserad frigolit är mer eller mindre outforskad mark och den stora samhällsvinsten med en innovation som den här är tydlig, inte minst globalt. Till skillnad från ”vanlig” frigolit är den fossilfri, den bryts ner i naturen på några år och återvinns med papp och kartong som redan är del i återvinningssystemet i mycket högre grad än plast.
Jonas Norell, vd LindePac. Foto: Johan Olsson
– Även om målsättningen är att materialet ska återvinnas i så hög grad som möjligt ser förutsättningarna för det väldigt olika ut runt om i världen och därför är det en enorm fördel att vår biobaserade frigolit bryts ner om den hamnar i naturen. Vi kan göra något åt problemen med mikroplaster och stora skräpansamlingar i våra hav, säger Jonas Norell, projektets behovsägare och vd på Lindepac.
Konsortiet som med stöd av BioInnovation är med och tar fram den här banbrytande biofrigoliten är MoRe, Karlstads universitet, Nouryon, BillerudKorsnäs och Lindepac. Tillsammans representerar de hela värdekedjan, från forskare till producent, och de har kommit en bra bit på vägen. Om två till tre år spås biofrigoliten vara i produktion. Siktet är primärt inställt på att ta fram ett granulat med fiber från svensk skogsråvara som sen kan användas för produktion hos Lindepac.
– En nyckelaspekt i det här projektet är att materialet ska kunna användas i befintliga industriella processer, inga stora ekonomiska investeringar krävs på fabriken och för våra kunder blir det en sömlös övergång till biobaserat, säger Jonas Norell.
Att ersätta frigolit med låg densitet är prio ett, det skulle göra stor skillnad globalt eftersom det framför allt är den sortens frigolit som används i slit-och-släng-produkter som engångsförpackningar. Det är också där de stora politiska besluten tas för att få ner plastkonsumtionen; i dag är världsproduktionen av frigolit 14 miljoner ton årligen och ungefär 60 procent är engångsartiklar och förpackningar. Ambitionen framåt är att också kunna ersätta frigolit med hög densitet som i dag används till produkter med lång användbarhet.
Inledningsvis så ska granulatet, alltså den råvara som stoppas in i befintliga processer, produceras nära Lindepacs fabrik i Lindesberg men hur en storskalig granulattillverkning ska sjösättas återstår att se. Granulat är så pass skrymmande att transportera att tillverkningen måste ske nära de som använder den i sin produktion. Sannolikt är det här en innovation som väl ute på marknaden inte kommer att stanna i Norden.
– En biobaserad frigolit kan bli en riktig kioskvältare globalt för sin enorma potential att fasa ut fossila produkter och för att den, oavsett hur utbyggd återvinningskedjan är i ett land, har en betydande positiv effekt på natur och klimat, säger Jonas Norell.
Projektet har fått finansiering via BioInnovations utlysning för hypotesprövning som finns i två steg.
Läs mer om projektet CelluPac – ett biobaserat alternativ till EPS – steg 2.