Restströmmar rymmer många möjligheter till nya produkter. Men hur tar man en idé till produktion? Kan tillverkning ske i befintliga industriprocesser, eller krävs helt nya förutsättningar? Inom BioEkonomi 2.0 har Stefan Heyne vid CIT Industriell energi gjort analyser för processintegration på två spännande projekt – förädling av rapsfrökaka inom Rapssåddi och framställning av prebiotika från skogsråvara inom ForceUpValue.
Innovationsprojektet Bioekonomi 2.0 har fokuserat på att förädla restströmmar från jordbruket. I projektet finns flera utvecklingsprojekt, men också ett överskridande koordineringsprojekt som tittat på delprojekten utifrån olika perspektiv – bland annat på möjligheten till energieffektivisering och integration med befintliga processer.
Stefan Heyne, CIT industriell energi.
– När man arbetar med restströmmar behöver man se till helheten. Det finns många delar i en förädlingsprocess som det skulle gå att hitta bättre lösningar för om man optimerar sin egen lilla process ur helhetsperspektiv. Det är viktigt att man tidigt tänker på hur produkten kan framställas i större skala. I förlängningen förbättrar det även den miljömässiga och ekonomiska prestandan av en process, förklarar Stefan Heyne.
För ForceUpValue är nyckeltekniken organosolvprocessen, en massateknik som använder ett organiskt lösningsmedel för att lösa upp lignin och hemicellulosa, för att sedan kunna förädla cellulosa till prebiotiska cello-oligosackarider (COS).
Prebiotika har förmågan att främja tillväxten av goda bakterier i tarm- och magfloran. ForceUpValue har undersökt möjligheten att framställa prebiotika från björkved och sjöpungar. Analysen för processintegration fokuserades på processen med björkved.
– I ForceUpValues fall visade det sig vara viktigt att lyfta blicken från bara den egna processen och även se på andra strömmar, berättar Stefan Heyne.
COS utgör en högvärdig produkt som dock enbart utgör en liten del av möjliga produkter från björkved, sett till massflöden. Processen är del av en så kallad bioraffinaderi och det kan till exempel även framställas pyrolysolja, etanol och biogas samtidigt. Plötsligt finns det alltså minst fyra strömmar att ta hänsyn till. En parameter som undersökts är energiåtgången. Beroende på vilken fördelning mellan och kvalitet på slutprodukterna man vill nå så kan energiåtgången variera.
– Då COS utgör en liten del i sammanhanget måste vi samtidigt räkna på hur mycket energi som exempelvis etanolupparbetningen kräver. Då kan det hända att bränsle behöver köpas in utifrån, och det är en viktig fakta att ha med sig i den fortsatta planeringen, berättar Stefan Heyne.
Projektet Rapssåddi förädlar rapsfrökaka till protein. Rapsfrökaka är en restprodukt som uppstår vid framställningen av rapsolja. För detta projekt var det viktigt att se över behovet av el och värme i processen.
– Rapssåddi använder en lakningsprocess, där omlakning (det vill säga recirkulation) är ett alternativ för att påverka produktkvaliteten – dock på bekostnad av ökad energianvändning. Genom vår analys kunde vi ge projektet en känsla för hur mycket energi som går åt för att få fram olika kvaliteter av proteinet. Energianvändning är inte alltid i fokus i vid livsmedelsutveckling. Därför mottogs beräkningarna om hur energiåtgången påverkas som ett viktigt underlag för fortsatt arbete med denna restprodukt, berättar Stefan Heyne.
Läs mer om BioEkonomi 2.0 här.
Här kan du ta del av analysen för processintegration för projektet Rapssåddi (pdf)
Här kan du ta del av analysen för processintegration för projektet ForceUpValue (pdf)