Om bioekonomi

Vår vision är att Sverige ställt om till en bioekonomi 2050. I stort sett allt som kan göras av fossila råvaror kan göras av biomassa. Den insikten innebär att det finns en enorm potential och stora möjligheter att ersätta klimatpåverkande material och kemikalier med biobaserade alternativ, så kallad substitution. Miljönyttan med cirkulär bioekonomi kan komma dels från att fossila råvaror ersätts med bioråvaror, men även att bioråvaror cirkuleras.

Här kan du läsa mer om bioekonomins storlek och råvarukällor och hur vi definierar bioekonomi. Du hittar också forskarrapporter och strategiska dokument om bioekonomi. Vi beskriver också hur bioekonomin kan bidra till de globala hållbarhetsmålen.

Bioekonomi är en ekonomi där material, kemikalier och energi har sitt ursprung i förnybara biobaserade råvaror. I en cirkulär ekonomi stannar resurserna inom samhällets kretslopp istället för att bli till avfall. Den kanske mest kända modellen av cirkulär ekonomi har tagits fram av Ellen MacArthur Foundation och innehåller två olika typer av kretslopp – ett tekniskt och ett biologiskt. I modellen har biobaserade förnybara material kommit att förknippas med biologisk nedbrytbarhet, men biobaserade produkter har också en viktig roll inom det tekniska kretsloppet vilket beskrivs i figuren nedan. Bioekonomi och cirkulär ekonomi är två kompletterande krafter i strävan mot en hållbar utveckling.

Cirkulär biobaserad ekonomi. Bild från Skogsindustrierna.

Bioekonomins storlek

Bioekonomin inom EU sysselsätter mer än 22 miljoner människor. Statistiska centralbyrån, SCB, har tagit fram statistik för svensk bioekonomi som bygger på statistik för branscher som helt eller delvis producerar varor eller tjänster som knyter an till användningen av biomassa. Den svenska bioekonomin uppskattas till ett årligt värde av 258 miljarder kronor, eller sex procent av BNP under 2015 och sysselsätter 330 000 personer.[1]

Ungefär hälften av förädlingsvärdet kommer från branscher som SCB klassar som bioekonomiska till 100 procent – såsom jord- och skogsbruk, livsmedel, trä samt papper och pappersmassa. Den andra halvan kommer från branscher som bara till viss del klassas som bioekonomi – till exempel textil, bygg och kemi.

Bioekonomins råvaror

Skogen
Den hållbart brukade skogen är en stor resurs för svensk bioekonomi. Trä är huvudråvara till en lång rad klimatsmarta produkter, såsom trävaror, byggnader, möbler, massa, kartong, textil, kemikalier, drivmedel och energi. Av de produkter som tillverkas från skogsråvara i Sverige idag exporteras omkring 80 procent.

När skogsråvara förädlas på industriell nivå uppstår sidoströmmar i form av exempelvis sågspån, lignin och tallolja som i sin tur vidareförädlas i olika utsträckning, se figur nedan. Det finns stor potential att utveckla och effektivisera både uttaget och vidareförädlingen av dessa strömmar.

Resurseffektiv förädling av ett skördat träd.

Jordbruk
Våra åkrar är en annan viktig källa till bioekonomisk tillväxt. De används i huvudsak till att odla grödor för foder- och livsmedelsproduktion men vissa arealer används även för råvaror till kemikalier och drivmedel. Exempel på sådana råvaror är socker- eller stärkelsebaserade grödor såsom sockerbetor, eller oljebaserade grödor såsom raps. I jordbruket uppstår också restströmmar med potential för vidareförädling – det kan till exempel vara halm, skal eller frökakor.

Haven och sjöarna
Även i havens och sjöarnas biomassor finns det stor potential. Vattenorganismer som alger och sjöpungar innehåller ofta högvärdigt protein, värdefulla enzymer, cellulosa och andra polymerer som inte utvinns i större utsträckning idag. Dessa kan komma att växa i betydelse under kommande år.

Restströmmar från industri och samhälle
Från industrier, jordbruk och samhället uppstår restströmmar. De är strömmar som består av biomassa i form av exempelvis förpackningsavfall, textilavfall, matavfall och avloppsslam. I dag går många av dessa strömmar till energiåtervinning, med undantag för förpackningar och pappersavfall som återvinns i form av returfibrer. Restströmmarnas värde kan dock uppgraderas genom förbättrad sortering och ökad materialåtervinning.

 

Definition av bioekonomi

Forskningsaktören Formas definierar begreppet biobaserad samhällsekonomi, det vi inom BioInnovation kallar bioekonomi eller biobaserad ekonomi, så här:

”Omställningen till en biobaserad samhällsekonomi innebär en övergång från en ekonomi som till stor del baseras på fossila råvaror till en resurseffektivare ekonomi grundad på förnybara råvaror producerade genom en hållbar användning av ekosystemtjänster från mark och vatten.

En biobaserad samhällsekonomi är en ekonomi som utgår från:

  • en hållbar produktion av biomassa för att möjliggöra en ökad användning inom en rad olika samhällssektorer. Syftet är att minska klimatpåverkan och användningen av fossila råvaror.
  • ett ökat förädlingsvärde av biomassa, samtidigt som energiåtgången minimeras och näring och energi tas tillvara från slutprodukterna. Syftet är att optimera ekosystemtjänsternas värde och bidrag till ekonomin.”

Definitionen beskrivs i rapporten Forsknings- och innovationsstrategi för en biobaserad samhällsekonomi, Formas, Rapport R2:2012 (pdf).

[1] SCB – Bioekonomi – utveckling av ny regional statistik, Miljöräkenskaper, MMIR 2018:3