Flera spännande saker händer på området skogsindustriella processer just nu. Hans Theliander vid Chalmers berättar om några av dessa.
Hans Theliander, Chalmers.
Nyligen fick Wallenberg Wood Science Center ytterligare 380 miljoner kronor till träforskning med målet att skapa nya material och att göra processerna mer hållbara och energieffektiva. Det skriver Chalmers i en nyhet på sin webb.
– Anslaget är en fantastisk sak och väldigt kul. Vi har hållit på i snart 15 år med centret. Det här betyder att man får ytterligare ett antal år att arbeta med det här sakerna och utöka portföljen, säger Hans Theliander i Chalmers artikel. Han är professor i Skogsindustriell kemiteknik vid Chalmers, och en av forskarna på Chalmers som varit med i Wallenberg Wood Science Center sedan starten 2009.
Ett problem som branschen brottas med är bristen på kompetens inom området kemiteknik – såväl nationellt som internationellt.
– Det har varit ett stort tapp inom området kemiteknik eller processteknik som det också kan kallas. För 20 år sedan hade Chalmers rejält med kompetens och god fart på den verksamheten. Men sedan dess har flera professorer pensionerats utan att nyrekrytering gjorts, säger Hans Theliander.
Utmaningen har också observerats inom industrin, som har varit med och initierat Bioinnovations satsning ”Resurssmarta processer”. Målet är att förstärka process-/kemitekniken i Sverige. Programmet är anledningen till att Hans Theliander fortfarande arbetar 40 procent.
– Tanken är nu att Merima Hasani, forskare och docent inom området Skogsindustriell kemiteknik tar över efter mig. Det är ett nationellt program på Chalmers med elva doktorander och postdocs och finansierat av Vinnova, industrin och akademien.
Vad betyder utvecklingen av processtekniken för skogsindustrin?
– Det här handlar om väldigt mycket. Energin har varit så jäkla billig att man från början har ”slösat” med den, vilket gjorde att man inte alltid hade de smartaste processlösningar. Men med kemitekniska och processtekniska kunskaper går det att optimera processerna, göra dessa mer energieffektiva och utnyttja skogsmaterialet bättre, få bättre materialverkningsgard helt enkelt. Tittar man på en sulfatmassafabrik idag – så eldar man upp hälften – och hälften blir massafibrer. Det är ett dåligt materialutbyte. Man måste öka det. Vilket varit ett av mina mantran senaste 15–20 åren, säger Hans i Chalmers artikel.
– Folk börjar få upp ögonen för detta, trots allt är veden den mesta kostsamma delen när man producerar pappersmassa. Man vill ha ut så mycket som möjligt, säger han.
Hans Thelianders forskargrupp har arbetat med ett antal förslag om hur man exempelvis kan utnyttja även grenar och toppar på ett smartare sätt. Idag används prima massaved som utgångsmaterial för att göra viskos.
– Man kan göra på annat sätt. När man gör viskos behöver man polymerer, inte en massa fina fibrer, det räcker att polymeren är okey – det kan man ta från grenar och toppar. Det är sådana tankar man måste ha i framtiden för att få biomaterialet att räcka till.