Kan jordbruksrester användas som råvara i biobaserade textilier som viskos? Den frågan ställde sig Södra och Chalmers i ett gemensamt Bioinnovation-projekt. Och svaret? Det verkar vara ja. ”Vi är förvisso i ett tidigt skede men projektresultaten är en positiv överraskning”, säger Fredrik Wernersson Brodin på Södra.
Intresset för alternativa fibrer inom pappers- och massaindustrin är stort och många aktörer arbetar för att öka andelen cirkulär råvara i sin produktion. När Södra 2023 började använda jordbruksrester för att tillverka pappersmassa tog de ett spännande steg i en cirkulär riktning. Forskningsresultaten som ledde dem dit indikerade att råvaran inte bara lämpade sig för papper utan också för andra produkter.
Fredrik Wernersson Brodin, specialist i cellulosateknik på Södra. Fotograf: Johan Olsson
Det hela blev upprinnelsen till ett projekt inom BioInnovation där Södra tillsammans med Chalmers undersökte potentialen att använda jordbruksrester som råvara i tillverkningen av textil- och specialcellulosa. Jordbruksresterna skulle exempelvis kunna ingå i dissolvingmassa – en intressant tanke för Södra som redan idag är kommersiell tillverkare av dissolvingmassa baserad på lövved. Den här massan kan sedan användas för att tillverka viskos och lyocell som båda är biobaserade textilmaterial och möjliga ersättare till fossilbaserad textil som polyester.
– Vi har hittat ett sätt att höja värdet på jordbruksrester som idag framför allt används till energi. Väl uppeldad kan den inte cirkulera mer så det finns ett värde i att hitta nya, mer långlivade användningsområden för den här biprodukten, säger Fredrik Wernersson Brodin, specialist i cellulosateknik på Södra.
Mellanrubrik: ”Stor potential att utveckla en skalbar process”
För att jordbruksrester ska kunna användas i textil behöver flera utmaningar hanteras, bland annat krävs en högre cellulosahalt jämfört med när de används till pappersmassa. Målsättningen med BioInnovation-projektet var därför att utveckla en process som kan rena materialet så att cellulosahalten blir över 90%.
– Vi är förvisso i ett tidigt skede men projektresultaten är en positiv överraskning. Vi har lyckats tillverka ett material med hög cellulosahalt som svarar upp mot ett växande intresse för cirkulära biobaserade produkter, säger Fredrik Wernersson Brodin.
Merima Hasani, Chalmers.
Idag finns det mycket få kommersiella textilier tillverkade av jordbruksrester, och för att Södra ska få fram en konkurrenskraftig slutprodukt behövs fortsatta satsningar på teknikutveckling. I Bioinnovation-projektet bedrevs forskningen både på Chalmers och i Södras egna laboratorier, mot målet att hitta en drop-in-lösning som kan integreras i befintlig produktion och korta vägen till kommersialisering.
– Det här projektet gick betydligt bättre än jag inledningsvis hade väntat mig. Södra hade en klar bild av vad de ville åstadkomma och vårt bidrag var framför allt att med analytiska metoder utvärdera materialets och biprodukternas kvalitet i labbskala. Resultaten visar på stor potential att utveckla en skalbar process som är både miljömässigt och ekonomiskt hållbar, säger Merima Hasani, professor i kemiteknik på Chalmers.
Internt innovationsarbete tar vid
Bild på Hampus och Elisabet samt det färdiga materialet som togs fram i projektet.
Exakt vilka jordbruksrester det handlar om är Södra förtegen om, men de poängterar att de inte konkurrerar med djurfoderproduktion och att råvaran som sådan har andra värden än träfiber.
Projektresultaten blir en viktig del av Södras fortsatta interna innovationsarbete även om det är för tidigt att med exakthet säga vilka satsningarna blir framöver.
– Att använda en så pass outnyttjad resurs som jordbruksrester inom massaindustrin skulle vara fördelaktigt för både jordbruket, skogsindustrin och samhället i stort, säger Fredrik Wernersson Brodin avslutningsvis.